[TRADITION & TEOLOGI, NYA EKUMENIKEN, VILLOLÄROR]
Skärmdump från
Västerdalarnas Friförsamling
Under ett möte i församlingen Josua i Gamleby på nyårsafton 2013, gick frälsningsofficer Daniel Viklund till frontalangrepp mot katolsk villolära som håller på att få inpass i svensk frikyrklighet. Han tog utgångspunkt i rättfärdiggörelsen och predikade med frimodighet i det som skiljer evangelikal förkunnelse gentemot katolsk lära.
Texten här nedan är således inte mina egna ord, utan jag har så gott jag kan transkriberat från Viklunds predikan. Det kan innebära att det grammatiska inte är korrekt då det talade ordet ibland skiljer sig en del från det skriftliga.
För att få en helhetsbild av Viklunds budskap rekommenderas att lyssna till hela predikan, och jag ska fråga om tillstånd att lägga upp den här. Intill svar erhållits får ni hålla till godo med denna text.
Andréas Glandberger
Predikan av Daniel Viklund i församlingen Josua i Gamleby den 31/12 2013
”Tillhör du en religion som predikar frälsning genom gärningar så är du inte en kristen. […]
Det är därför den frälsande tron inte tror på reliker, den tror inte på helgon, den tror inte på motstridande lärosatser, den tror inte på samfund eller motstridande läroskolor. Den tror på Kristus Jesus och honom allena för sin frälsning.
Den romerska rättfärdighetsläran är kanske en av de allvarligaste, för den har utvecklats till en väldig exklusivitet. I det romerska religiösa systemet, alltså det som går under rubriken den katolska kyrkan, där har man också en mycket märklig syn på rättfärdighet, och det här är det många evangeliska kristna som inte känner till. Det är väldigt, väldigt viktigt att vi ser det. Där tror man inte att rättfärdigheten tillräknas ovärdiga syndare av nåd, utan där tror man att man liksom får rättfärdigheten ingjuten, man får den injicerad som genom en spruta, och så ska den börja växa, och den kan växa, och den kan avta, och den kan växa, och man vet aldrig riktigt hur långt man har kommit när man har dött.
Man kan växa en bra bit, och en del helgon har vuxit nästan förbi den här 100 procentiga […] osv. Det är en konstig sammanblandning, en otydlighetslära där helgelse och rättfärdighetslära inte riktigt är där bibeln vill att det ska vara. Man skulle kunna säga så här: Den romerska rättfärdigheten är som en, vad ska man säga, en paddling pool, en sån där trädgårdsbassäng ni vet som man kan köpa till barnen som man kan blåsa upp, och så är det tre valkar. Så får man lite rättfärdighet, och den första rättfärdigheten är skvätten man får när man blir född på nytt genom dopritualen. Man blir inte född på nytt genom tron, man blir född på nytt genom en dopritual i kraft av prästens gudomliga makt, för prästen har gudomlig makt och då får man lite vatten i poolen.
Sedan lever man i det kyrkliga systemet, men lever i ceremonierna, man lever i lydnad till de kyrkliga ordinanserna, och då kanske den där poolen börjar fyllas på lite, och om man gör goda gärningar så fylls den på lite till. Och så går man till bikt och talar om hur eländig man är och så fylls det på lite. Men så är ju en sån där pool ganska ömtålig, så plötsligt kommer det något sånt där frestande och sticker hål på poolen och då rinner det ut igen. Då får man börja om, och så får man börja fylla på med rättfärdighet.
Och så får man gå till mässan, och så firar man mässor där man slaktar Jesus på nytt tusentals gånger fastän Hebreerbrevet säger att han gav sitt liv en gång för alla. När man har gjort det några gånger kan man tända ljus för de döda, man kan be för de döda, för det är många döda som inte fått sin pool fylld innan de dog. Då hamnar man ju i den där skärselden, som också är en slags konstig lära som bygger på skumma texter i apokryferna och en vanföreställning av det här ordet att ”han skall bli räddad, dock som genom eld”. Det var aldrig han som brann utan det var livsverket. […]
Det är fruktansvärd villolära och vi får inte släppa in det i evangeliska kretsar! Varför det? Det här handlar inte om katoliker, det här handlar om romersk lära, och romersk lära är i strid med romarbrevet. Jag tycker nästan att det är ödets ironi att det heter romarbrevet. […]
Det här är så allvarligt och så viktigt. Mariakulten är väldigt allvarlig, för vi får inte tala med de döda, och Maria var en vanlig syndare och hon sa: ”Min ande glädjer sig i dig min Gud, min frälsare”. Hon behövde en frälsare, så hon var en syndig människa och inte syndfri när hon avlades och hon var inte syndfri under hela sitt liv, men hon var jungfru när hon blev med barn. Sedan gifte hon sig med Josef och fick flera barn, och så dog hon och är hemma i paradiset och väntar på att vi skall få komma dit också så småningom när vi dör. […] Så det är en helt vanlig tjej med ett fantastiskt uppdrag och som är ett oerhört föredöme, och det finns många föredömen som vi också kan hitta i vår tid. […]
Det behövs inte en massa medlare, varken folk eller grejer. Jag kallar det för grejer, och en del säger ”hur kan du kalla sakrament och nådemedel för grejer?” Det är grejer för det är skapade ting, och det står i bibeln att en medlare finns det mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus. Han som blev människa för vår skull för att i allt representera oss. Det finns en enda, en enda medlare. […] Det finns inget sakrament i världen som kan frälsa! Det är bara Jesus som frälser!
Du behöver inte tala med St: Josef om dem som håller på att dö, du kan tala direkt med Far i himlen! Du behöver inte gå och begära nåd av Maria bara för att Jesus och Gud är så svåra att ha att göra med. Genom Lammets blod har vi alla tillträde! I en och samma ande har vi alla tillträde till Fadern! […]
Det behövs ingen helgondyrkan, stackars helgon, de kunde väl få fred i paradiset, och de får de tack och lov, för de vet väl inte vad som håller på här nere. Visst skall vi ha föredömen, vi skall älska föredömen och jag tycker det är viktigt att ha föredömen men jag skulle aldrig få för mig att prata med mormor! Hon har varit död sedan 1983 och det vore ju otäckt! Hon var en jättefin tant och jag älskar mormor, men hon måste få vara ifred nu.
Jag vet att det här kan låta raljant och spydigt, men jag försöker förmedla någonting som griper mitt hjärta. Varför? För att jag är en evangelisk kristen och jag vill vara en evangelisk kristen. En del tycker säkert att ”han har ingen teologisk utbildning så han kan inte begripa det här”. Ja, ja, jag skall läsa på lite då i så fall, men oh vad jag läser för jag har ju ingen fru så jag har ju tid att läsa. […]
Skall frälsningsofficerare verkligen puckla på andra samfund? Frälsningsofficerare pucklar inte på andra samfund, en frälsningsofficer strider för evangeliet. Det innebär att man måste ta itu med det som vill konkurrera med evangeliet.”
